Jag fattar verkligen inte varför det blir såhär. Varför ångesten får bli så tung och ta över mitt liv som den ändå gör så fort jag har en lugn stund. Varför tankarna på hur mycket jag faktiskt hatar mig själv får övertaget, varför tankarna på hur jäkla värdelös jag känner mig får äta upp mig. Varför osäkerheten får förstöra allting som är bra. Jag vet bara att jag är äckligt jävla trött på alla dessa känslor, känslan av att inte räcka till, att inte vara bra nog. Känslan av att hur man än försöker så misslyckas man. Äckel ångest.
